Vem var min farfarsfar?

En släktforskningsgåta

 Min farfar, Albert Ludvig Johansson, föddes i Forsmarks församling den 17 maj 1873 (Forsmark C:7). Hans mor var den 21-åriga ogifta pigan Maria Sofia Jansdotter, som föregående höst - troligen p g a graviditeten - lämnat sin tjänst hos brukets veterinär ("djurläkare") Johan Petter Pettersson och flyttat hem till sin mor, torparänkan Brita Andersdotter, som bodde i Johannisfors i socknens sydöstra utkant. Liksom många andra flickor i samma situation, som inte kunde eller ville gifta sig med barnafadern, fick Maria Sofia efter några år ytterligare ett par oäkta barn, innan hon till slut ändå gifte sig och fick även ett "äkta" barn.

Vid dopet av min farfar är fyra personer antecknade som vittnen; hemmansbrukaren unge Jan Karlsson med hustrun Kristina Bergström från grannbyn Simundö i Börstils församling, bruksarbetaren Anders Karlssons son Karl från Johannisfors samt Maria Sofias syster Anna Katarina Jansdotter från Gävle. Någon uppgift om barnafadern finns inte i dopnotisen eller i något annat arkivmaterial som jag hittat.

I kyrkans räkenskaper finns en månad efter dopet en notering att "tjenstpigan Sofia Jansdotter" bötat 1 riksdaler för lönskaläge. I andra liknande fall från ungefär samma tid finns exempel på att även barnafäderna fick böta. Någon sådan notering som kan kopplas till min farfars födelse finns dock inte, vilket kan bero på att Maria Sofia inte avslöjat vem den skyldige var - eller att han inte fanns kvar i församlingen och därmed var utom räckhåll för kyrkans långa arm.

Misstänkta fäder och möjliga ledtrådar

När en piga har blivit med barn ligger det nog nära till hands för många att misstänka husbonden, och jag måste erkänna att det också var min första tanke. Ingenting jag funnit hittills tyder emellertid på att djurläkaren skulle vara far till Maria Sofias barn, och även om jag inte helt kan avskriva honom, har jag tills vidare lagt honom på is. Hans enda son hade vid den kritiska tidpunkten ännu inte fyllt 10 år och kan därmed uteslutas. Och några andra personer av manskön fanns inte i hushållet.

Ett annat populärt villebråd för dem som jagar okända fäder är adelsmän, och i Forsmark faller misstankarna då i första hand på bruksägaren, som i början av 1870-talet var greve Karl Fredrik Ludvig af Ugglas och som dessutom hade ett av sina förnamn gemensamt med min farfar. Han hade även en son som hette Samuel Gustaf Ludvig och var nästan jämnårig med Maria Sofia. Oäkta gossebarn fick inte sällan förnamn efter fadern, och Ludvig var inte ett vanligt namn i Forsmark vid den aktuella tiden. Såvitt jag vet förekom det inte heller i Maria Sofias släkt tidigare. Även namnet Albert var ovanligt, men det bars i alla fall av en brorson till Maria Sofia, född 1868. Båda förnamnen skulle i och för sig kunna vara ledtrådar till faderns identitet, men inte heller detta är ett möjligt spår jag hittills prioriterat.

Även barnets efternamn kan förstås spela en viktig roll i sökandet efter en okänd fader. I husförhörslängderna skrevs i allmänhet inte något efternamn in förrän barnet flyttade hemifrån; dessförinnan angavs bara förnamnet. Så länge det traditionella patronymikonsystemet var förhärskande avslöjade inte sällan det oäkta barnets patronymikon vad fadern hette i förnamn. Om barnet kom att heta t ex Anders Johansson eller Anna Jansdotter, kunde man oftast räkna med att fadern hette Johan (eller Jan). Under 1800-talets lopp luckrades systemet dock upp mer och mer - tidigast i städerna men mot slutet av seklet också på landsbygden - och allt flera tog sig släktnamn, inte sällan sammansättningar av naturord som Berglund och Lindkvist. Därigenom kunde också en okänd faders identitet skyddas utan att modern behövde ljuga om faderns förnamn.

När Albert Ludvig flyttade hemifrån 1890 och började som dräng hos brukaren Anders Ersson i Simundö (Börstil AI:21a, s 181), skrevs han in i det nya hushållet med efternamnet Johansson. Bara några decennier tidigare skulle det med ganska stor säkerhet ha inneburit att hans far hette Johan - eller åtminstone att Maria Sofia till prästen uppgivit detta - men på 1890-talet var ett namn som slutade på -son inte nödvändigtvis ett patronymikon. Det kunde lika gärna vara ett släktnamn, och i det här fallet är jag rätt säker på att det var Albert Ludvigs styvfars patronymikon som liksom i otaliga andra fall fick bli familjens släktnamn. Även Albert Ludvigs halvsyskon kom att bära släktnamnet Johansson när de lämnade föräldrahemmet, och det är osannolikt att de alla hade samma far eller att allas fäder råkade heta Johan.

En möjlighet som måste övervägas är att Albert Ludvigs styvfar Johannes Johansson faktiskt skulle kunna vara far inte bara till det barn som föddes inom äktenskapet, utan också till de äldre barnen - eller till något eller några av dem. I varje fall fram till mitten av 1800-talet antecknades det noga i kyrkböckerna vilka barn i ett hushåll som var födda inom resp utom äktenskapet. Några sådana anteckningar finns det inte om Johannes Johanssons familj, och det kan innebära att han hade erkänt faderskapet även till de barn som föddes före äktenskapet och att de därför räknades som inomäktenskapliga. Teoretiskt skulle han naturligtvis kunna vara deras far. Det som talar emot det är främst att han var född och uppväxt i Småland och att han officiellt flyttade till Uppland först på sommaren 1877 (Förlösa AI:9, s 239). När min farfar avlades i Forsmark i augusti 1872 arbetade Johannes ännu som dräng hos Jonas Peter Andersson i Duvetorp (Kristvalla AI:9, s 14).

Betydligt intressantare är det faktum att Albert Ludvig samma dag som hans mor dog, 1895-10-26, till prästen i Harg, där han då bodde och arbetade, meddelade att han hädanefter skulle använda efternamnet Köhler (Harg AI:25, s 8). Tidpunkten för namnbytet gör det svårt att tänka sig någon annan orsak än att han i samband med moderns död fått reda på något om sitt ursprung - kanske att hans far hette Köhler...

Fortsättning följer.