torsdag 21 februari 2019

Albert Ludvig Köhler - namnet som försvann

En släktforskningsgåta: del 2

 

 

 

 

Att min farfar tog ett nytt efternamn samma dag som hans mor dog kan naturligtvis ha varit en ren tillfällighet. Han kanske hade planerat det en längre tid och passade på att meddela prästen när han ändå hade ett annat ärende - han begärde nämligen samma dag ett flyttbetyg tillbaka till Börstil från Harg, där han arbetat som dräng sedan 1893. Kanske hade han ännu inte fått dödsbudet när han anmälde namnändringen och begärde flyttbetyget? Men det har kanske mindre betydelse; modern, Maria Sofia Jansdotter, dog av lungsot och bör rimligen ha legat sjuk ett tag och haft klart för sig att hon var döende. Hon hade sannolikt haft tid att avslöja för sin äldste son vem som var hans biologiska far.

Det var vid den aktuella tiden mycket vanligt att unga män och kvinnor valde att ta ett efternamn som komplement till det patronymikon som de mer eller mindre automatiskt tilldelades redan vid födelsen. Ofta skedde det i samband med att man flyttade till en annan församling, där det var större risk för förväxling med andra med samma eller snarlika namn. Prästerna, som säkerligen var väl medvetna om förväxlingsrisken, hade också anledning att uppmuntra utvecklingen.

Vanligen tog man efternamn som bestod av olika naturord, t ex Lindgren eller Bergkvist, eller kombinerar någon del av namnet på den ort man kom från med ett naturord, t ex Löfgren om man kom från Lövsta bruk  eller Wahlström om man kom från Valö församling. Det namn som min farfar valde, Köhler, avviker från dessa mönster, vilket enligt min mening gör det mera sannolikt att det var avsett att knyta honom till sin biologiska far och inte enbart att minska risken för förväxlingar.

I motsats till de flesta andra som tog sig nya efternamn i slutet av 1800-talet behöll inte min farfar sitt så värst länge. I inflyttningslängden för Börstil 1895 finns inte namnet Köhler alls med, och i husförhörslängden har det visserligen hakats på men därefter satts inom parentes och strukits.














Eftersom namnet inte finns i den församlingsbok som började föras 1897 och inte heller i några senare kyrkböcker, dröjde det ganska länge innan jag ens upptäckte att min farfar en kort tid faktiskt officiellt bar namnet Köhler. Ingen av de övriga ättlingar till honom som jag haft kontakt med, tycks ha känt till det heller.

Orsakerna till både varför han tog namnet och varför han slutade (eller tvingades sluta) använda det är lika höljda i dunkel. Kanske var alltihopa en ren tillfällighet som bara råkade uppstå i samband med att hans mor dog, men just denna koppling i tid innebär förstås att det faktiskt kan vara den enda mera handfasta ledtråd till min farfarsfars identitet som har blivit bevarad i arkivmaterialet.. Följden av fyndet har i alla fall blivit att jag i flera år ägnat mycket tid åt att utforska tänkbara kandidater vid namn Köhler.

Det första steget var att undersöka om det fanns några Köhler i Forsmark eller dess grannförsamlingar vid den aktuella tiden. Med hjälp av riksarkivets register över folkräkningen 1880 kunde jag snabbt konstatera att det då totalt i hela landet fanns 161 män som bar efternamnet Köhler och som var födda under perioden 1820-1855. Ingen av dem var mantalsskriven i Uppsala län eller i någon närliggande del av Stockholms län. Om det bodde någon Köhler i området i augusti 1872, då min farfar bör ha avlats, så hade denne antingen dött eller flyttat därifrån före 1880. Hittills har jag inte funnit särskilt många som motsvarat dessa kriterier, och egentligen är det bara några få av dem som jag bedömt vara värda någon närmare undersökning.
 
 

Två växtsamlande bröder - sådde någon av dem sin vildhavre i Forsmark? 


















Bröderna Oscar och Eugène Köhler var under flera år mina huvudkandidater, trots att indicierna var och fortfarande är väldigt svaga. Ingen av dem har såvitt jag kunnat belägga besökt Forsmark, vilket naturligtvis är en avsevärd brist i bevisningen. Anledningen till att jag på ett tidigt stadium i sökandet fick ögonen på dem, var antagandet att inte bara efternamnet Köhler utan även förnamnet Ludvig skulle kunna knytas till min farfarsfar.

Brödernas far hette nämligen Ludvig Köhler. Själv kunde han helt frias från misstankar eftersom han dog 1871, men en av hans söner hade ärvt sin fars förnamn: Oscar Ludvig Mauritz Köhler, som var född vid Tullgarn i Södermanland 1849-06-27. Eftersom även hans två år yngre bror, Oscar Eugène Köhler, hade Oscar som första förnamn, förmodar jag att detta var en reverens för kungen, Oscar I, och att föräldrarna hade tänkt sig att sönernas tilltalsnamn skulle vara Ludvig resp Eugène. Den äldre brodern kom visserligen senare i livet att tilltalas Oscar, men i början av 1870-talet är det alltså fullt möjligt att han i familjen och bland vänner kallades Ludvig.

Efternamnet Köhlers bakgrund är inte helt klarlagd. Fadern Ludvig Köhler föddes 1808-11-22 i Kalmar som oäkta barn till  Sophia Maria Röding (Kalmar slottsförsamling C:1, s 393 ; Kalmar slottsförsamling AI:1, s 134). Modern, som var dotter till en tulltjänsteman, gifte sig drygt elva år senare med kofferdikaptenen Johan Martin Thode, och 1825 flyttade familjen till Barth i Tyskland. Paret Röding-Thode återvände dock redan efter ca tre år till Kalmar med sina gemensamma barn.

När Ludvig kom tillbaka till Sverige och var han då bosatte sig är oklart, men 1838 flyttar han från Kalmar till Klockhammar i Närke, där han blir inspektor,  och han bär då efternamnet Köhler (Kil AI:16, s 150). Liksom i min farfars fall är det möjligt att namnet valts för att det var hans biologiska fars efternamn, men det problemet får anstå så länge.

Det gick i alla fall bra för Ludvig. Ett par år senare flyttade han till Julita, där han blev inspektor på Fågelsta och där han träffade sin blivande hustru, Margaretha Carolina Wilhelmina von Post, som 1842 hade flyttat från sitt födelsehem i Finland för att bo hos en släkting på Äs. Paret gifte sig 1845 och fick det första barnet, dottern Sophia Carolina Mathilda, i Julita följande år.

Ludvig - oäktingen från Kalmar - steg säkerligen ytterligare ett par snäpp på den sociala skalan, när han 1847 blev inspektor vid det kungliga slottet Tullgarn i Hölö församling. Visserligen tillhörde han som inspektor gårdsstaten och hade hand om lantbruket, men att döma av husförhörslängderna verkar det inte ha funnits någon bofast personal av högre rang inom slottsstaten - man kan väl förmoda att en stor del av hovet medföljde kungafamiljen från Stockholm under sommarvistelserna på Tullgarn - och mot slutet av sitt liv bar Ludvig Köhler i husförhörslängderna titeln slottskamrer.

Vid Tullgarn föddes också de båda sönerna Oscar och Eugène. Oscar föddes mitt i sommaren, 1849-06-27, när slottet var fullt av gäster. Vittnen vid dopet  den 20 juli var inte mindre än 14 namngivna personer med hovpredikanten och kyrkoherden Anders Lagergren och fru Augusta Hägerflycht i spetsen. När Eugène föddes två år senare var det på höstkanten, 1851-09-01, och vid dopet den 7 oktober var uppslutningen av vittnen betydligt mindre - "bara" ett par personer: "H Mjt Konungen och H Mjt Drottningen representerade af h. capitain N. Hägerflycht o. fru Aug. Hägerflycht, f. Törnebladh på Fredriksdahl i Wagnhärad".

Båda bröderna föddes och växte upp vid Tullgarn, och även under sin utbildning på olika håll förblev de skrivna där, vilket tidvis gör det svårt att fastställa deras faktiska bostadsorter - vilket innebar att någon av dem faktiskt skulle ha kunnat uppehålla sig en tid i Forsmark, utan att det avspeglades i några husförhörslängder eller andra arkivhandlingar.

Oscar utbildades efter läroverksstudier i Nyköping vid Kungliga Krigsskolan på Karlbergs slott och senare även vid Gymnastiska Centralinstitutet. Först 1878 flyttade han officiellt från Tullgarn, då han blev utnämnd till löjtnant vid Kalmar regemente och bosatte sig i Växjö, där han året därpå gifte sig med agronomdottern Katrina Gustafva Möllenborg. Paret fick under loppet av 1880-talet fem barn. Oscar blev kapten 1893 och utnämndes till kompanichef 1894. I samband med att han avslutade sin militära karriär med majors avsked blev han också riddare av Svärdsorden, och familjen flyttade 1902 till Oskarshamn, där han huvudsakligen tycks ha ägnat sig åt att insamla och pressa växter - en hobby som han delade med sin bror Eugène. Han avled 1924-04-19 i Oskarshamn. I en minnesruna i Oskarshamns-Tidningen kunde man bl a läsa: "Den spänstige, vitskäggige gamle majoren med sin portör på ryggen var en välbekant syn för alla oskarshamnare".

Eugène valde inte den militära banan utan begav sig efter gymnasiet till Uppsala och inledde 1869 sina studier vid universitetet. Han tog 1879 fil kand-examen och ägnade sig resten av sitt liv åt läraryrket - från 1882 vid elementarläroverket för flickor i Strängnäs och från 1890 som adjunkt i naturalhistoria, kemi och matematik vid högre allmänna läroverket i samma stad. Han gifte sig aldrig och dog i tuberkulos på Lidingö privatsanatorum 1911-07-08. "Sitt herbarium skänkte han till Strängnäs läroverk; det upptager där 8 stora skåp och är i växtgeografiskt hänseende af stort värde, då hvarje art finnes representerad i talrika exemplar, så vidt möjligt från hvarje landskap, där den förekommer" (Svensk botanisk tidskrift, band 6, 1912, s 336).

Från början var det framför allt Oscar som fångade min uppmärksamhet. Visserligen hittade jag ingenting som på något sätt knöt honom till Forsmark eller till den delen av Uppland, men det gällde i hög grad alla tänkbara personer med namnet Köhler som jag närmare studerade. Det som skilde ut Oscar var inte minst att ett av hans förnamn var Ludvig och att det föreföll troligt att det hade varit hans tilltalsnamn i ungdomen. Att han hade en adlig mor och att hans far hade gjort ett slags klassresa - från att vara en tulltjänstemans dotters oäkta son till att bli hög befattningshavare vid kungens sommarresidens - gjorde att medlemmar av familjen Köhler i något sammanhang kunde ha varit gäster hos familjen af Ugglas på herrgården i Forsmark. Att Oscars far och Forsmarks bruks ägare, greve Carl Fredrik Ludvig af Ugglas, hade haft möjlighet att träffas och lära känna varandra, var mycket troligt, eftersom den senare på 1850-talet var kungens kabinettskammarherre och rimligen i den egenskapen vistats på Tullgarn en del.

Det bör kanske påpekas att familjen af Ugglas förmodligen bara tillbringade sommarmånaderna i Forsmark, även om det var där de var skrivna. Resten av året bodde de säkert i Stockholm, där barnen också gick i skola. Eftersom Albert Ludvig bör ha blivit avlad i augusti 1872, måste man alltså också räkna med att den skyldige kunde ha varit en gäst på herrgården - eller i tjänst hos en av gästerna. Och byn var inte större än att någon av herrgårdens besökare under sina strövtåg kunde ha träffat och bekantat sig med djurläkarens piga, min blivande farfars mor. Kanske fick också pigor från byns övriga hushåll hjälpa till på herrgården ibland vid stora tillställningar och då gästerna var många? Tyvärr har jag inte lyckats hitta några ögonvittnesskildringar av livet vid herrgården vid den aktuella tiden.

Det enda som på allvar skulle kunna få vågskålen att väga över i Oscar Köhlers eller hans brors riktning, skulle vara att jag hittade ett bevis på att någon av dem verkligen hade varit i Forsmark i augusti 1872. En tillförlitlig uppgift av det slaget om någon av de andra personer vid namn Köhler som står på min lista över mer eller mindre tänkbara kandidater, skulle i ett slag föra upp denne som huvudkandidat istället för bröderna Oscar och Eugène.

Det är dock i allmänhet inte särskilt lätt att hitta bevarat arkivmaterial som gör det möjligt att kartlägga en viss persons resor inom landet. Men faktiskt har vi i fallet med Oscar och Eugène Köhler ett sällsynt undantag från regeln, och det har att göra med den hobby de under länga perioder idogt ägnade sig åt.

Att insamla och pressa växter för herbarier var under 1800-talet en mycket populär sysselsättning - åtminstone i vissa samhällskretsar - och 1859 blev det obligatoriskt för alla läroverkselever att årligen samla ett visst antal pressade växter. För bröderna Köhler verkar det ha utvecklats till en livslång passion. I databasen Sweden's Virtual Herbarium finns uppgifter om sammanlagt ca 9 200 av brödernas insamlade växter - från Eugènes oljedådra (Camelina sativa), insamlad i augusti 1857 vid Dunkers prästgård, och Oscars knottblomster (Malaxis monophyllos) från Tullgarn i augusti 1863.

Tack vare att varje växt i ett herbarium bör vara försedd med en etikett med uppgifter om växtplats och insamlingsdatum, kan man alltså under stora delar av Oscars och Eugènes liv följa även många av deras resor - åtminstone under växtsäsongen. Tyvärr finns det dock inte i databasen så många växter som de samlat in så tidigt som på 1870-talet - totalt drygt 200 för Eugène och bara 3 för Oscar.

Att döma av databasen tycks Eugène under denna tid bara ha samlat växter vid Tullgarn med omnejd. Från 1872 finns totalt 90 exemplar i databasen, alla från Tullgarn och de flesta olika lavar utan angivande av månad och dag. Av de övriga 19 uppges 4 vara från juni, 10 från juli och 5 från augusti. Ingenting tycks alltså tyda på att Eugène vistats på någon annan ort i augusti 1872.

Av de tre exemplar som utgör Oscars bidrag till databasen för 1870-talet är inget från 1872. En ölandsmåra (Galium silvestre) insamlades i Högby på Öland i juli 1873, en gyttrad igelknopp (Sparganium glomeratum) i Gårdsby socken i Småland 1877-07-29 och ett exemplar av polarull (Cyperaceae eriophorum) på Åreskutan i Jämtland 1878-07-22.

Att döma av innehållet i herbariedatabasen botaniserade bröderna inte särskilt mycket i Uppland vid andra tidpunkter heller. Ett utdrag ur databasen visar samtliga växter som de hämtat från Uppland och Gästrikland:  http://www.secutor.se/diverse/BrK.pdf. I början av 1880-talet besökte Eugène Finstaholm i Häggeby församling åtminstone ett par gånger, och från samma tid stammar även enstaka exemplar från Skokloster och Låssa. Oscars uppländska fynd i databasen kommer uteslutande från ett besök i Täby 1910. Den av deras uppgivna fyndplatser som ligger närmast Forsmark är Harnäs station i Älvkarleby, där Eugène tydligen vid ett tågstopp på väg till eller ifrån Gävle 1894-08-24 passat på att lägga ytterligare ett par växter (rosendunört och kransmynta) till sin samling. Från Gävle, där deras syster bodde, kommer för övrigt ett 50-tal av brödernas bidrag till databasen, daterade mellan 1887 och 1901.

De ca 9 200 växterna i SVH-databasen är förmodligen bara en liten del av vad Oscar och Eugène samlade in under sina botaniska exkursioner, och det är inte säkert att detta urval är särskilt representativt. Ytterligare information om deras vistelseorter i början av 1870-talet kan finnas bevarade i andra herbariesamlingar som jag inte funnit några kataloger över. Jag tror t ex inte att den stora samling som Eugène testamenterade till läroverket i Strängnäs ingår i underlaget för databasen. Nya fynd skulle alltså kunna ge besked om någon av bröderna faktiskt befann sig i Forsmark i augusti 1872.

Beträffande Eugène tyder kända omständigheter på att han nog tillbringade hela sommaren vid Tullgarn. Jag var själv (tror jag) en av de sista läroverkseleverna som på 1950-talet berördes av kravet att samla och pressa växter, och såvitt jag minns var det en besvärlig och tidskrävande sysselsättning - särskilt minns jag en bångstyrig kabbeleka. Sannolikt hade han nog inte tid att både samla och pressa 90 växter på mindre än tre månader och även göra ett besök i Forsmark - som dessutom inte precis låg efter vägen tillbaka till universitetet i Uppsala.

Oscar Ludvig Mauritz Köhler är alltså fortfarande den huvudmisstänkte när det gäller Köhler-spåret. Att döma av innehållet i SVH-databasen var han inte särskilt aktiv som amatörbotanist i början av 1870-talet, men det kan ju finnas ledtrådar i andra bevarade herbariesamlingar. Några hållpunkter i andra källor finns det ändå.

Den 30 april utexaminerades han som underlöjtnant från Krigsskolan i Karlberg (Carl Hulthander: Biografiska anteckningar från Carlberg 1792-1892 (1892), s 231). Ett par månader senare, den 25 juni,  deltog han i Kalmar regementes generalmönstring i Hultsfred (Kalmar regemente: Generalmönsterrulla 1872 - SVAR, bildid A0028412_00417 ff). Under juli och augusti 1872 har jag inte hittat några uppgifter om var han befann sig, men den 15 september är han enligt husförhörslängden (Hölö AI:18, s 13) tillbaka i föräldrahemmet. Då tar han nämligen nattvarden tillsammans med modern och brodern. Ett par veckor senare flyttar modern, som blivit änka året före, till Stockholm. Båda bröderna förblev som redan nämnts skrivna vid Tullgarn i ytterligare flera år.

Jag har alltså inte funnit något som visar att Oscar någonsin besökte Forsmark men inte heller något som motsäger mina misstankar, och till de var för sig - och dessvärre även tillsammans - ganska svaga indicier som skulle kunna tyda på att Oscar Köhler var min farfarsfar kan man också lägga de likheter i anletsdragen som jag tycker mig se mellan Oscar och min farfar:
















Jag vet dock av egen erfarenhet att sådana likheter och olikheter uppfattas mycket subjektivt, så mina eventuella läsare får själva döma...



























lördag 26 januari 2019


 

 

 

 

 

 


Vem var min farfarsfar?

En släktforskningsgåta


 Min farfar, Albert Ludvig Johansson, föddes i Forsmarks församling den 17 maj 1873 (Forsmark C:7). Hans mor var den 21-åriga ogifta pigan Maria Sofia Jansdotter, som föregående höst - troligen p g a graviditeten - lämnat sin tjänst hos brukets veterinär ("djurläkare") Johan Petter Pettersson och flyttat hem till sin mor, torparänkan Brita Andersdotter, som bodde i Johannisfors i socknens sydöstra utkant. Liksom många andra flickor i samma situation, som inte kunde eller ville gifta sig med barnafadern, fick Maria Sofia efter några år ytterligare ett par oäkta barn, innan hon till slut ändå gifte sig och fick även ett "äkta" barn.

Vid dopet av min farfar är fyra personer antecknade som vittnen; hemmansbrukaren unge Jan Karlsson med hustrun Kristina Bergström från grannbyn Simundö i Börstils församling, bruksarbetaren Anders Karlssons son Karl från Johannisfors samt Maria Sofias syster Anna Katarina Jansdotter från Gävle. Någon uppgift om barnafadern finns inte i dopnotisen eller i något annat arkivmaterial som jag hittat.

I kyrkans räkenskaper finns en månad efter dopet en notering att "tjenstpigan Sofia Jansdotter" bötat 1 riksdaler för lönskaläge. I andra liknande fall från ungefär samma tid finns exempel på att även barnafäderna fick böta. Någon sådan notering som kan kopplas till min farfars födelse finns dock inte, vilket kan bero på att Maria Sofia inte avslöjat vem den skyldige var - eller att han inte fanns kvar i församlingen och därmed var utom räckhåll för kyrkans långa arm.

Misstänkta fäder och möjliga ledtrådar

När en piga har blivit med barn ligger det nog nära till hands för många att misstänka husbonden, och jag måste erkänna att det också var min första tanke. Ingenting jag funnit hittills tyder emellertid på att djurläkaren skulle vara far till Maria Sofias barn, och även om jag inte helt kan avskriva honom, har jag tills vidare lagt honom på is. Hans enda son hade vid den kritiska tidpunkten ännu inte fyllt 10 år och kan därmed uteslutas. Och några andra personer av manskön fanns inte i hushållet.

Ett annat populärt villebråd för dem som jagar okända fäder är adelsmän, och i Forsmark faller misstankarna då i första hand på bruksägaren, som i början av 1870-talet var greve Karl Fredrik Ludvig af Ugglas och som dessutom hade ett av sina förnamn gemensamt med min farfar. Han hade även en son som hette Samuel Gustaf Ludvig och var nästan jämnårig med Maria Sofia. Oäkta gossebarn fick inte sällan förnamn efter fadern, och Ludvig var inte ett vanligt namn i Forsmark vid den aktuella tiden. Såvitt jag vet förekom det inte heller i Maria Sofias släkt tidigare. Även namnet Albert var ovanligt, men det bars i alla fall av en brorson till Maria Sofia, född 1868. Båda förnamnen skulle i och för sig kunna vara ledtrådar till faderns identitet, men inte heller detta är ett möjligt spår jag hittills prioriterat.

Även barnets efternamn kan förstås spela en viktig roll i sökandet efter en okänd fader. I husförhörslängderna skrevs i allmänhet inte något efternamn in förrän barnet flyttade hemifrån; dessförinnan angavs bara förnamnet. Så länge det traditionella patronymikonsystemet var förhärskande avslöjade inte sällan det oäkta barnets patronymikon vad fadern hette i förnamn. Om barnet kom att heta t ex Anders Johansson eller Anna Jansdotter, kunde man oftast räkna med att fadern hette Johan (eller Jan). Under 1800-talets lopp luckrades systemet dock upp mer och mer - tidigast i städerna men mot slutet av seklet också på landsbygden - och allt flera tog sig släktnamn, inte sällan sammansättningar av naturord som Berglund och Lindkvist. Därigenom kunde också en okänd faders identitet skyddas utan att modern behövde ljuga om faderns förnamn.

När Albert Ludvig flyttade hemifrån 1890 och började som dräng hos brukaren Anders Ersson i Simundö (Börstil AI:21a, s 181), skrevs han in i det nya hushållet med efternamnet Johansson. Bara några decennier tidigare skulle det med ganska stor säkerhet ha inneburit att hans far hette Johan - eller åtminstone att Maria Sofia till prästen uppgivit detta - men på 1890-talet var ett namn som slutade på -son inte nödvändigtvis ett patronymikon. Det kunde lika gärna vara ett släktnamn, och i det här fallet är jag rätt säker på att det var Albert Ludvigs styvfars patronymikon som liksom i otaliga andra fall fick bli familjens släktnamn. Även Albert Ludvigs halvsyskon kom att bära släktnamnet Johansson när de lämnade föräldrahemmet, och det är osannolikt att de alla hade samma far eller att allas fäder råkade heta Johan.

En möjlighet som måste övervägas är att Albert Ludvigs styvfar Johannes Johansson faktiskt skulle kunna vara far inte bara till det barn som föddes inom äktenskapet, utan också till de äldre barnen - eller till något eller några av dem. I varje fall fram till mitten av 1800-talet antecknades det noga i kyrkböckerna vilka barn i ett hushåll som var födda inom resp utom äktenskapet. Några sådana anteckningar finns det inte om Johannes Johanssons familj, och det kan innebära att han hade erkänt faderskapet även till de barn som föddes före äktenskapet och att de därför räknades som inomäktenskapliga. Teoretiskt skulle han naturligtvis kunna vara deras far. Det som talar emot det är främst att han var född och uppväxt i Småland och att han officiellt flyttade till Uppland först på sommaren 1877 (Förlösa AI:9, s 239). När min farfar avlades i Forsmark i augusti 1872 arbetade Johannes ännu som dräng hos Jonas Peter Andersson i Duvetorp (Kristvalla AI:9, s 14).

Betydligt intressantare är det faktum att Albert Ludvig samma dag som hans mor dog, 1895-10-26, till prästen i Harg, där han då bodde och arbetade, meddelade att han hädanefter skulle använda efternamnet Köhler (Harg AI:25, s 8). Tidpunkten för namnbytet gör det svårt att tänka sig någon annan orsak än att han i samband med moderns död fått reda på något om sitt ursprung - kanske att hans far hette Köhler...

Fortsättning följer.



tisdag 6 april 2010

En föregångsman i klimatforskningen

"Bland mina gyllene barndomsminnen blänka ock de härliga vintrarna, då man vadade i snö upp till armarna, eller sprang omkring högt opp på skaren och byggde sig ishyddor som stodo kvar osmälta ända till påsk. Och sen kom med ens den ljumma våren, med mustig grönska och strida bäckar, i vilka man länge och väl fick driva sitt spel med flarnbåtar och vatthjul. På sin behöriga tid följde den stadiga och varma sommaren, lagom växlande mellan regn och solbad och ur dess oljiga luftkrets inandades man idel livlighet och hälsa. Sen den tiden har konst och odling, onaturligt driven av den allmänna epidemien vinningssoten, skämt bort årstiderna i de mellersta regionerna av vårt kära Sverige. Man har bränt upp skog och mark, man har tappat ut träsk och småsjöar, man har gjort allt vad man kunnat att uttorka den fuktighet i största hast, som förr gav den bestämda karaktären åt luftens temperatur. Nu är vår atmosfär ur jämvikt, och innan den hinner på något sätt återställas har man att kämpa med en oregelbunden väderlek. Vintern är ömsom en vidrig fortsättning av den dimmiga hösten, ömsom en falsk härmning av våren i sin nakna smutsighet. Våren är vinterns gengångare, och spökar ändlöst med frost och snö, och dess förra behaglighet kommer blott stundom fram i en lömsk värma. Sommaren är ömsom afrikansk, såsom sist, eller sträv och bitter. Alla årstiderna röja brist på den närande fuktigheten, när man avräknar några hastiga och snart övergående utbrott. Lantmannen rubbas oupphörligt i sina planer, förrättningar och förhoppningar av den regellöshet i naturen som är hans eget verk, och så hämnas den hulda modern de giriga ingrepp man gjort i hennes ordning. Välmågan är för ingen del större nu, än då man nöjde sig med mindre vidsträckta sädesfält, men besvären och ängslan för dagligt bröd hava tilltagit, även där yppigheten ej är större än förut. Vad allt detta i framtiden skall bära för frukter, får framtiden själv avgöra. Tillsvidare tyckes den gamla satsen bekräfta sig, att snålheten bedrar sig själv."

(Adolf Törneros i brev till Melcher Falkenberg 1827-01-15 - Adolf Törneros' brev. Ny reviderad, utökad och illustrerad upplaga. II, Stockholm: Bonnier 1925, s 8-9)